ett öppet brev till alla som vill läsa

Hej alla där ute, Jag heter Christine Aveholt Franzén och är en f.d. elev på GUC gymnasieskola i Uppsala. Jag tog studenten nu i år. Guc hotas nu av Uppsala kommun att läggas ner. Något jag är väldigt ledsen över. Man kan skriva och kasta en massa skit på kommunen för att dom tog över skolan i juli och nu i oktober kanske ev. stänger skolan till nästa år. Varför kan man undra? Men jag tänker inte skriva en massa negativa saker. För det är inte GUC för mig. Jag ska berätta precis vad GUC är för mig.

 

Guc är världens bästa skola, en mening som de flesta säger men då om sina egna skolor. Men GUC är i mina ögon världens bästa skola. Skolan har den enda vettiga medieutbildningen i Uppsala. Dom har en tv studio och flertal radiostudios som eleverna får sända live från ibland och lära sig hur det funkar att jobba i en riktig studio. Dom har ett tryckeri med den senaste utrustningen, en fotostudio, och teknik som faktiskt används ute i arbetslivet, Mac datorer och de bästa redigerings program till så väl radio, musik, bilder, texter, formgivning osv.

Men det är inte det bästa med guc. Det bästa med guc är sammanhållningen. Jag kommer själv från en rätt bråkig skolgång, med utfrysning, mobbning och andra tråkigheter. Men när jag kom till guc som nervös 16 åring hittade jag hem. Man kunde vara sig själv där, och ingen höjde på ögonbrynet eller ifrågasatte och man hittade vänner snabbt. Jag kommer ihåg när jag en gång då jag var med i elevkåren på ett möte med andra kårer och dom diskuterade vad skolan hade för policy när det kom till mobbning. Jag och de andra från kåren tittade bara på varandra och sa att vi inte hade någon mobbning på skolan. Och så är det verkligen. Det är ingen dålig klyscha för att se bra ut. Utan alla får plats och alla får vara sig själva.

 

Sen har GUC Uppsalas i särklass bästa lärare. Dom lär ut på ett sätt som får en att vilja lära sig, och dom ser varje elev för vad dom är och uppmuntrar oss. Det är mer än en lärare/elev relation. Om man mötte en lärare i korridoren så hälsade dom alltid, och hade man tid stod vi gärna och snackade t.ex. klockor med en av lärarna. Man kunde komma med allt till sina lärare. Roliga nyheter, tråkiga nyheter, något roligt man läst på morgonen då man kollade twitter, filmen man såg igår kväll osv. Som jag skrev tidigare så var lärarna engagerade i oss elever och man längtade nästan efter att gå till skolan efter loven och mornarna. Man ville lära sig saker. GUC har ju ett rykte att vara en ”slapp och slö” skola. Men det är det absolut inte. Det är en toppenklass utbildning om man vill arbeta inom media. Det är många f.d. elever till guc, som t.ex. jobbar som kameramän till stora tv produktioner som t.ex. melodifestivalen, idol, mm

 

Guc har också sloganen ”på guc lyckas man” vilket man också gör. Kanske inte enbart i yrkeslivet som vissa tror utan du får växa och vara dig själv. Du lyckas i skolan, du lyckas vara du. Och du lyckas med just de du vill. För på guc finns det möjligheter till det oändliga. Det ända som stoppar dig är dina egen fantasi.

 

 Detta är GUC för mig, världens bästa skola, en oas i öken, hemma.

 

Jag förstår att även de andra skolorna som är nedläggningshotade kommer kämpa med näbbar och klor för att försvara sin skola. Om jag fick bestämma skulle ingen skola läggas ner. Man väljer en skola för man vill gå just den utbildningen på just den skolan. Inte för att man ska få gå något år och sen få gå någon annan stans. Jag kan bara föreställa mig den oron som måste finnas hos så många elever och deras familjer just nu. Men detta var mina åsikter. Och med detta tackar jag för mig och hoppas att detta löser sig till det bästa!

 

Christine Aveholt Franzén, Björklinge 

 

Kommer till sist lägga in ett klipp på en film som vi fick se då vi tog studenten. Alla underbara lärare var med i en musikvideo som gjorts av elever på skolan och jag ler alltid lika stort då jag ser detta; 

 


RSS 2.0